Stigman och stereotyper är föreställningar – ofta osanna – som orättvist skiljer människor åt och blir skäl till skam och förlägenhet. Människor med missbruk stigmatiseras och stereotypas ofta som snubblande berusade eller missbrukare som skjuter upp i mörka gränder, eller som winos, crackheads, tweakers eller knarkare.
Dessa samhälleliga övertygelser innebär stora utmaningar för människor som kämpar med missbruk och missbruk, som ofta känner sig isolerade och hjälplösa. Även vänner och familjemedlemmar kan se missbruk som ett moraliskt problem eller ett tecken på svaghet. Även om de menar väl kan de tro att beroende människor kan stoppa beteendet om de försöker tillräckligt hårt.
Sanningen är att beroende är en sjukdom som aldrig botas av enbart viljestyrka. Det är inte en moralisk fråga, och det tyder inte på brist på karaktär. Beroende kan påverka vem som helst oavsett ålder, kön, social status, inkomst eller familjebakgrund.
Forskning visar att hjärnans kemi förändras av droger,alkohol och beroendeframkallande beteenden som hasardspel eller sex. Hjärnbilder visar tydliga skillnader i hjärnans limbiska system, ett område som styr smärta och njutning. National Institute of Drug Abuse (NIDA) klassificerar missbruk som en kronisk, återfallande sjukdom.
Stigmas och falska övertygelser står i vägen för tillfrisknande för beroende individer på flera sätt:
