Agorafobi är en typ av ångestsyndrom kännetecknas av rädsla för situationer eller platser som utlöser ångest. Personer med agorafobi är rädda att de kan få svår ångest eller en panikattack på en offentlig plats där det är svårt att fly och det inte finns någon som kan hjälpa.
För vissa är situationer som att gå in i en fullsatt teater eller åka i ett fordon eller hiss skrämmande. Ofta är en person med agorafobi rädd för att tappa kontrollen, eller för att skapa en scen eller bli offentligt generad. Vissa kan vara rädda för att svimma eller kräkas.
De flesta personer med sjukdomen har upplevt minst en panikattack. Attackernas oväntade karaktär och oförutsägbara bidrar till rädslan för att en sådan ska hända igen. Personer med agorafobi och andra former av panikångest är medvetna om att deras rädsla är irrationell, men de kan inte stoppa känslorna.
Personer med mildare former av agorafobi kan fortsätta att gå ut offentligt, vanligtvis med en pålitlig vän eller familjemedlem för att lindra stressen. Andra är begränsade till ett fåtal platser där de känner sig trygga.
Men personer med svår agorafobi kanske inte kan lämna hemmets säkerhet, vilket senare stör njutningen av det dagliga livet, inklusive arbete, skola och relationer.
Agorafobi och missbruk går ofta hand i hand. Vissa människor kan vara genetiskt disponerade för ångestsyndrom och missbruk, men ofta börjar problem med missbruk när människor är beroende av droger eller alkohol för att lindra rädsla, oro och ångest.
I vissa fall kommer agorafobi senare - efter att missbruk har förändrat vissa hjärnkemikalier och gjort panikstörningar mer sannolika.
Agorafobi är behandlingsbar, och det är även missbruk. Om din agorafobi är allvarlig, eller om du använder läkemedel eller alkohol för att lindra din ångest, överväg drog- och alkoholbehandling eller rehab. Ett program specialiserat på dubbeldiagnos kan hjälpa dig att ta itu med båda problemen samtidigt. Om missbruket är allvarligt, medicinskt övervakad detox kommer att vara det första steget.
Rådgivning som t.ex KBT (kognitiv beteendeterapi) kan hjälpa dig att lära dig mer positiva sätt att hantera oro och stress. Exponeringsterapi, som långsamt utsätter dig för ångestframkallande situationer, är oerhört hjälpsam för många människor. Ångestdämpande mediciner kan också vara användbara.
